Redan för flera dagar sedan hade jag bestämt mig för att idag skulle bli en dag på stan med hela flocken!
Sagt och gjort packade jag in alla fyra i hundbussen och körde ner till vår närmaste stad Lycksele, som ligger ca 6 mil från vårt hus, för lite miljöträning!
När man bor i utanför en liten by, mitt ute i ingenstans egentligen med flera mil till närmaste stad – är inte alltid miljöträning så enkelt, och något som ibland läggs på hyllan.
Jag har alltid hurrat för miljöträning men kan ärligt säga att det inte är något vi är proffs på här hemma. Bacardi är den med mest erfarenhet här hemma, då vi har varit på flera utställningar och tävlingar tillsammans. Vega har varit med lite grann på stan men även på tävlingar. Sen vi skaffade henne har hon varit med mycket under Vindelälvsdraget och fått sin träning även där. Valparna har jag endast varit nere på stan en gång tidigare med. Då skötte dom sig utmärkt och även idag kan jag inte säga att jag har någonting att klaga över. Dom har varit med mycket på träningar osv, men just stan har vi varit dåliga på.
Så varför miljöträning?
Varför sitta och köra så långt med att gå omkring med dom på stan en sväng? För att det kommer vara en otroligt viktig grund för oss att stå på då tanken är att vi kommer spendera tid på tävlingsbanor och utställningar i framtiden. Då vill jag ogärna ha en hund som blir så till sig att den inte vet vart den ska ta vägen och tillslut blir helt slut i huvudet. Eller, i värsta fall, utvecklar rädslor för vissa saker som kommer göra det svårare för oss som team. I vårt fall så har jag nu två valpar som måste träna på två olika saker. Scott, killen som älskar allt och alla, måste lära sig vid att han inte får hälsa på alla människor han ser. Att dom bara lugnt kan få gå förbi honom och att det är okej. Zola, tjejen som ogärna går fram till en ny människa och har en tendens till vakt, måste helt enkelt lära sig att släppa det och känna trygg när vi är ute bland folk. Zola har enda från start varit skeptisk mot nytt folk. Det tog t.ex en vecka innan hon accepterade sambon, som jobbade när jag var och hämtade hem syskonen. Hon har redan blivit såå troligt mycket bättre. Då vi har varit och tränat har jag haft med mig valparna också, så dom har fått träffa nytt folk och nya hundar. När vi tävlade i Sorsele så kunde jag nästan se hur den rädslan lämnade henne och hon glatt hälsade på dom som ville hälsa! Det är så otroligt roligt när man får se framsteg i sin träning!
Jag lägger in två videoklipp från idag (sorry för lite oskarp kvalité). Här hade vi gått runt lite på stan och hittade tillslut en gräsplätt att vila lite på. Hade ut alla hundar en och en, för att det skulle bli lättare för mig att vara, den dom behövde att jag skulle vara. Måste ge valparna så mycket lovord över att dom hade sånt bra fokus på mig under promenaden. Ville jag dom något så låg deras helhjärtade fokus på mig direkt. Lite trix/lydnad han vi även med där på gräset! Mina små stjärnor. Om jag med ord kunde beskriva vad ni betyder för mig. Älskade, älskade små <3