Då var det dags igen. Ännu en vinter har kommit & gått och nu sjunger fåglarna för att välkomna våren.
Vi har gjort vårt sista pass med släden på snön så nu kan jag faktiskt hålla med fåglarna. Jag är redo för sommar. Gräs mellan tårna, varma temperaturer, soliga dagar och, framför allt, dom ljusa sommar kvällarna. Med ett säsongsavslut så kommer en säsongs sammanfattning, som jag hade tänkt göra nu.
Vi gick in i säsongen 2018/2019 utan att riktigt veta vad som väntade oss. Jag hade aldrig tävlat på snö förut, jag hade två valpar som just fyllt 18månader och som gick sin första säsong plus att jag då hade två vuxna pojkar som inte ens varit en del av vår flock i ett år. Jag visste inte hur vi låg till om man jämför med dom andra i vår klass, jag visste inte om hundarna skulle stressa jätte mycket på tävling eller, värst av allt, om jag skulle tappa huvudet helt. Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen. Mitt beslut jag tog förra sommaren att fara iväg en vecka med hundarna så vi alla fick vänja oss vid att bo på bilen var ett så otroligt bra beslut som verkligen gav oss en fördel inför vinterns tävlingar.
Första tävlingen gick i Norråker v.5. Det var här jag var som mest nervös över hur jag skulle bete mig när allt kom till kritan. Tack och lov så var jag inte alls nervös och tog allt med ro. Det var en stor lättnad inför framtiden. Vi körde första heatet på lördagen och snön verkligen vräkte ner. Jag sten vägrade att ta av mig mina täckbyxor och min tjockaste vinterjacka så på tävlingsbilderna skulle man kunna tro att det var -30 grader ute. Vi ledde inför söndagen, höll ledningen i snöstormen och tog hem vår första medalj i SP4C. Som en extra bonus så var det ett guld! ?
Nästa officiella tävling var SM i Gafsele v.9. Medans jag packade bussen denna gång så vart jag återigen lite orolig över hur jag skulle te mig på tävlingen. Denna gången var det ju Svenska mästerskapen. Vi skulle tävla mot dom bästa i Sverige på stenhårda spår. Som grädde på moset så hade jag inte heller någon hjälp med mig första dygnet. Sånna gånger så märker man verkligen vilket otroligt community som slädhundsvärlden är. Jag hade så många underbara personer som kunde hjälpa mig – tack så mycket till alla er! Första dagen hade vi dock lite problem. Varken Scott eller Zola drack någonting på morgonen, vilket resulterade att Scott ”tog slut” efter 5km ute på spåret. Jag hade tre hundar som drog och tro mig, det märks i spannet när Scott slutar dra. Grym, som bara druckit halva givan på morgonen ”tog slut” på målrakan och vi gick in i mål. Snabb återhämtning är nyckeln och jag skyndade mig att få i hundarna vätska efteråt, tack och lov så drack dom nu.
Resten av helgen så åt och drack dom bra. Efter första dagen hade Scott fått sig ett sår under trampdynan pga dom hårda spåren så det tejpades resten av helgen. Dag 2 var varm och det märktes i hundarna. Dom jobbade på jätte bra ändå och höll ett jämt tryck under hela loppet. Sen kom dag 3 och vi vaknade upp till underbara -12 grader. När vi gick fram med hundarna i koppel så var hundarna helt tokiga och superivriga. Jag uppfylldes av en helt otrolig känsla att nu, nu kör vi. Det var utan tvekan den mest roligaste dagen av dom alla. Hundarna gick som tåget och jag kände verkligen igen hundarna och vår känsla, vårt tryck. Trots två snabba stopp efter spåret så var vi endast 13 sekunder från bronset den dagen och jag kunde inte vara mer nöjd! Vi slutade på en 4e plats efter 3x10km och jag kunde inte vara mer nöjd över vår debut på ett mästerskap ❤
Nästa tävling var en tävling som vi har varit med i under flera års tid, men som jag själv bara kört en gång tidigare, då med lånade hundar, Vindelälvsdraget! För er som inte vet vad vindelälvsdraget är för någonting så är det världens längsta slädhundsstafett. Den går från Ammarnäs i norr till Hällnäs mot söder, en sträcka på ca 320km som körs under en tre-dagars period. Detta året hade vi tillräckligt med hundar för att både jag och Sebbe skulle kunna tävla för vårt lag, lag 36 Björksele. Vi båda körde första dagen, Sebbe åkte skidor andra dagen och vi både körde sista dagen. Det var så otroligt roligt! Första dagen, eller egenligen hela helgen så var det riktigt tunga spår, då vi fått ca 40cm snö bara några dagar före. Solen stod högt på himlen när jag stack iväg och vi fick göra fina omkörningar och bli omkörda under våra 13km. Sista dagen så vart det lite spännande då sträckuppställningen resulterade i att jag skulle växla till Sebbe, som skulle ta målgången i Hällnäs. Även denna dag så var det tunga spår och vi gjorde en fin omkörning. Denna dag lyste tack och lov inte solen i alla fall och vi körde våra 12km i en snöstorm. Hundarna gick jättebra och jag kunde dirigera oss till bussen när vi var klara. Resultatet från dagen chockade mig när det visade sig att vi blev 9a av 29 lag! Wow vilka kämpar till hundar jag har! Laget slutade på en 7e plats av 29 och hade kört dessa 320km på en tid av 15 timmar och 27 minuter! ?
Helgen efter så var det dags för vår sista tävling för säsongen, Kiruna Open. Denna gång for jag helt utan handler då Sebbe var iväg på jobb. Vi kom fram till ett stormigt Kiruna under fredagskvällen och hundarna fick prova på att vara på stakeout lina under hårt blåst. Zola hälsar att det var en hemsk upplevelse. Första heatet gick på lördagen och det blåste fortfarande mycket. Spårpatrullen var ute hela tiden för att försöka att hålla borta drevsnön från spåret. Stort tack till Sanna som hjälpte mig till starten båda dagarna! Riktigt tunga spår idag och hundarna gick igenom mycket. Det var att köra riktigt försiktigt och försöka vara förutseende. Vi fick göra två fina omkörningar och hade bra fart in på mål. Vi låg tvåa efter första dagen med endast 33 sekunder upp till guldet och ca 23 sekunder ner till bronset. Natten bjöd på ännu mer blåst och det kändes som att bo i en båt ute till havs istället för en buss på en parkering. Tillslut vaggades vi till sömns och vaknade till en mindre blåsig morgon. Vi stack iväg och spåret hade var hårdare och bättre än första dagen. Dock kände inte hundarna för att springa idag. Jag ville misstänka att Zola var påväg in i löpen för hon sprang och skulle flörta med Grym, slickade han i örat och studsade väldigt mycket medans hon sprang. Scott ville dessutom stanna för att kolla på en fin stubbe han tyckte var fin ? Haha vad kan man göra. Vi tog oss i alla fall in i mål och resultatet visade att vi tappade andra platsen och landade på ett brons, dock endast med 53 sekunder till guldet. Vi fick också ett 1a pris på meriteringen vilket var ett mål jag hade haft under säsongen. Det gör att jag kan ställa Zola i bruks klass under sommarens utställningar.
Så, vad ska jag då säga om vår första säsong. Det enda jag ville inför denna säsong var att få erfarenheter att stoppa i ryggsäcken och få rutin att bo på bussen och att tävla. Det har vi verkligen fått och hundarna har utvecklats otroligt mycket under resans gång. Dock så hade jag aldrig våga hoppas på att det skulle gå så bra som det har gått. Vi fick med oss ett guld, ett brons, en 4e plats på SM, ett 1a pris på meriteringen men bäst av allt, otroligt många roliga minnen och erfarenheter. Jag har fått träffa nya bekantskaper och gamla vänner. Det har verkligen varit jätte lärorikt och otroligt roligt. Sen vill jag även passa på att rikta ett stort tack till några av mina närmsta vänner inom sporten som har fått stå ut med alla mina frågor och som har hjälpt och stöttat mig under hela säsongen, ni vet vilka ni är! ❤ Samt mina underbara sponsorer, för att ni tror på oss!
